I måndags förmiddag gick jag och barnen till den lilla backen vid lekparken. Det var precis så mycket snö att de gick att åka.

Här kommer bilder.

Senare på dagen byggde vi en snölykta

Nu verkar snön regna bort :(

Hoppas de kommer mer snö så vi hinner ha fler dagar i backen, då sebbe kan vara med också.

Läste alldeles nyss en väns blogg, hon berättde om dagen hennes tvillingtjejer kom till världen.

Insåg då att jag inte delat min förlossningsberättelse ännu.. det är väl inget måste men jag tycker själv att det är väldigt kul att läsa andras berättelser så vill därför dela med mig av dagen då Filip kom till oss.

Redan på morgonen när jag och barnen stigit upp så kändes det annorlunda. Jag ringde till staffan och sa att han fick lämna barnen och att det kanske var dags.

Han lämnade barnen och kom sen hem igen.

Ni som känner mig vet att alla mina förlossningar gått ganska snabbt, med Edvin väntade jag hemma ganska länge så då hann vi bara in o krysta i stort sett. Vilket jag inte anser som någon hit då jag knappt hann fatta vad som hände.

Åter till Filip.. Vi ringde min mamma som skulle vara barnvakt så hon var beredd på att hämta barnen på dagis sen.

Vi åkte in till förlossningen runt 11 tror jag, minns inte exakta tider och så längre, har ju trots allt gått 4 månader :)

När vi kommer in är jag inte så mycket öppen ännu, tror det var 2-3 cm. Värkarna hade inte blivit så starka ännu så de tyckte jag kunde gå en liten promenad om jag ville så det gjorde vi.

Men jag orkade bara gå en liten bit, sen vände vi igen för att gå tillbaka.

Då var värkarna mycket starkare, fick stanna flera gånger för att jobba mig igenom värkarna.

Sedan kämpade jag på som en galning :)

Något jag känner mig stolt över är att jag andades rätt hela tiden, hade lustgas som hjälp, vilket jag haft de andra gångerna med men aldrig använt riktigt rätt...

Så fort värken kom så andades jag i masken och lugna andetag. Så värkarna kändes knappt och jag skrek ingenting! :))

När sista fasen väl kom och jag skulle krysta så fick jag aldrig några krystvärkar, allt blev helt konstigt och jag "försvann" bort. Barnmorskan och sköterskorna fick ingen kontakt med mig så de fick lite panik. De tillkallade fler människor, barnmorskor eller läkare eller vad dom nu var...

Jag minns att jag såg på dom och hörde dom men hade stängt av på nåt konstigt vis.

En sköterska slog till mig i ansiktet några gånger... hur det än var så måste ju bebisen ut..

Dom sa det till mig om och om igen, till slut "vaknade" jag igen och lyckades krysta ut Filip, utan krystvärkar.

En liten pojke kom upp på bröstet kl 13:20. Underbart!

Om man bortser från det sista så var denna förlossning min bästa.

Tack vara att jag andades helt rätt så sprack jag ingenting, slapp alltså sy. När man fött barn så vill man bara vara ifred.. vilket man inte får men man vill...

Detta var en väldigt jobbig upplevelse för mig, så kände mig inte redo att dela med mig av den direkt efter, men tror jag bearbetat hela förlossningen färdigt nu.. Den första tiden efter tänkte jag på allt detta väldigt mycket, frågade staffan saker som jag funderade på och så... 

Den stackarn stod ju bredvid hela tiden och såg på, försökte få kontakt med mig.. Kan inte förstå hur jobbigt de måste vara att stå bredvid och vara så maktlös som man är som blivande pappa.

Min barnmorska var jättebra, vi hade ett samtal efteråt där hon sa att det som hände kan utlösas av något traumatiskt man varit med om tidigare i livet och när man föder barn är man som skörast och då kan sånt dyka upp i det undermedvetna.. Just då tyckte jag att nej det finns väl inget direkt....

Men jag har senare kommit på att det kan säkert ha att göra med Edvins första tid hos oss.

1 vecka gammal slutar han att andas.

6 veckor gammal får han rs och ligger på sjukhus i 10 dagar.

Mitt i den värsta tiden av hans sjukdom så sårar min vän mig nåt så fruktansvärt.

Ni som kännermig eller följt min blogg en längre tid vet vad det handlar om.

Tänker inte dra upp det här men det gör ännu riktigt ont att tänka på, tror absolut att det kan ha bidragit till att jag "försvann" när Filip skulle komma ut.

Filip är mitt sista barn.. men jag tycker det är väldigt tråkgt att veta att jag aldrig mer kommer föda barn då jag på nåt konstigt vis tycker om att göra det.. eller.. inte just då men det är så fruktansvärt häftigt!

Nyfödd Filip

Hallå där allihop!

Nu är jag här igen.. jag kan ofta tänka att jag ska blogga om de där och de där men sen när jag väl sätter mig här så försvinner allt.. :)

igår följde Wilma med hem efter dagis, även sebbe hade en kompis här.

Vid halv 6 skjutsade jag sebbe och hans kompis på fotbollsträning. Hämtade igen vid sju.

Hem och såg till så sebbe fick mat i magen, sen gick jag och filip bort till Therese B, där Elin och Therese H också var. Vi drack kaffe och busade med alla 3 bebisarna.

Kunde inte somna igår kväll så är väldigt trött idag.

Snart ska barnen hämtas, Sebbe ska ha med sig kompis idag med. Sen kör jag dom båda till hockeyträningen.

Är trött på de här tråkvädret nu. Det kan väl få komma lite snö, iaf så barnen kan få åka lite pulka!

Ikväll börjar en ny serie på femman, redan kl 20:00 men jag tänkte försöka se den. Staffan vill också se den så vi måste få barnen i säng i klok tid så de hinner somna innan.

Hoppas den är lika bra som den verkar.

Det var allt för idag.

Bye!

Imorgon börjar mina barn dagis igen efter två veckors ledigt. Tycker 2 veckor var precis lagom för barnen att få vara lediga. Längre hade inte gått, kortare hade jag inte velat.

Nästa år kanske det inte kan vara lediga mer än några dagar. jag vet inte alls vad jag gör då.

Förmodligen pluggar jag, kanske även har ett extrajobb.. så lika bra o passa på att ha barnen lediga nu medans de ännu går. Som sagt imorgon är de dags igen och så rullar deras schema på som vanligt, 15 timmar/vecka. Så dom är lediga ganska mycket ändå :)

Även skolan startar imorgon, sebastian längtar inte så mycket men tror han kommer tycka de är skoj o träffa alla kompisarna igen :)

Denna vecka består av mycket träning för sebbe, fotboll onsdag och söndag, hockey tisdag och torsdag. Så länge han tycker de är kul så ser jag till så han kommer dit i tid.

Slutet av januari är det GA-cup (obs-cup hette de på min tid) som sebbe o hans fotbollslag ska vara med i så nu ska dom börja träna inför den så dom är ordentligt samspelta.

Helgen som var så spelade sebbe i U12´s cup, Geab cup. Innan dess så var han på hcokeycup i sthlm tors-fre.

Så mycket blir det men han säger själv att han tycker de är jättekul.

Hampus längtar tills hockeyskolan drar igång igen... Måste maila o kolla när de är dags tror jag så vi inte missar nån träning.

Händer inte så mycket annars i mitt liv...

Är just därför jag är så kass på att blogga, har inget vettigt att skiva om.

sms verkade funka men jag testa även ett mms som inte ville fungera. Skit samma. Nu ska jag sova. Imorgon är de hockey som gäller. Sebbe ska sp

Hej. Testar att mobil blogga lite :)

Igår den 1 januari blev vår Filip hela 4 månader.

Herregud vad tiden går fort.

Nu är det knapt nån mening att lägga honom under babygymmet då han bara snurrar o vrider sig och vänder sig till mage nästan hela tiden.

Vår lilla kille som börjar bli stor.

Idag fick han smaka pyttelite isglass av sebbe och gissa om han fick mersmak :)

Han blev helt vild och drog i sebbes tröja för han ville ha mer.. men han fick allt nöja sig med pyttelite denna gång.

Hade en helt toppen nyårsafton med fina vänner omkring mig! Tack till er alla <3

Här kommer ett bildregn