Sophia

19 april 2011 11:58

Måste du försöka få dig själv att framstå som världens bästa förälder? Helt allvarligt?
Att våga döma dom andra föräldrarna på förskolan som oengagerade och påstå att dom inte bryr sig om sina barn, det är modigt tycker jag. Du är inte felfri du heller, fast du går på alla möten osv.
Sluta få dig själv att verka vara något du inte är.
Jag gillar oftast det du skriver, förutom det senaste inlägget. Du vet inte grunderna till varför dom andra föräldrarna inte dök upp, dra inte alla över en kam.
Något jag hade velat läsa mer om angående dig, är ditt liv, hur det såg ut när din äldsta son var liten, har hört någonstans att du var ensamstående osv, sånt kan du få skriva om, hur klarade du dig? :)
Gillar som sagt din blogg annars... :)
Kram Sophia

Emily Hallgren

19 april 2011 13:57

Tack för att du gillar min blogg :)

Tiden om när sebastian var liten var jobbig på många sätt men inget jag brukar tänka på nu.
Sebastians pappa har alltid funnits där även fast vi aldrig bodde tillsammans eller så.
Jag har själv mognat väldigt mycket sen den tiden och ser helt annorlunda på det här med att vara förälder, tänker frmaförallt på ett annat sätt nu.
Kan säkert ha att göra med att jag var väldigt ung när sebastian kom, ensam och att han var mitt första barn.

Sen ang mitt inlägg så anser jag inte mig själv som bättre än någon annan även om du tolkade det så. Men på alla möten, både på skola och dagis så är det alltid samma föräldrar som kommer varje gång. jag har inte varit på alla möten men nästan alla möten och jag anser det vara väldigt viktigt att försöka ordna så man kan gå. Genom att vara där så anser jag att man är engagerad och vill vara med och påverka hur förskolan ser ut osv.

Som jag skrev, det går ca 70 barn på förskolan, det var ca 20 föräldrar där. Ganska många som fattades. Har svårt att tro att alla dessa som saknades var tvungna att jobba eller inte kunde skaffa barnvakt.

Jag har som sagt varit ensamstående, kunde inte alltid gå på alla möten när sebbe var mindre men jag försökte alltid ordna barnvakt.

I alla fall så vet jag att jag absolut inte är perfekt förälder, jag gör många fel men något jag alltid försöker lyckas med är att finnas där för barnen till 100 %.
Tex att alltid se till så sebastian kommer på sina träningar och matcher. Försöker alltid vara där och heja (matcherna).

Det är något jag vet betyder mycket för min son, men alla barn är olika.

Kul att du kommer med åsikter, sånt behövs alltid, både negativt och positivt :)

Jenny

23 mars 2011 11:38

Hur länge har ni bott i hus? Och hur bodde ni innan? Känns det inte lite väl mycket med 4 barn om ni redan har det svårt ekonomiskt?

Emily Hallgren

23 mars 2011 14:34

Hej Jenny!

Tack för att du bekymrar dig för oss ekonomiskt men vi klarar oss, det är bara ibland när det blir mycket samtidigt som det blir jobbigt ekonomiskt. Som jag skrev i mitt inlägg är de mest sebastian som behöver nya grejer eftersom han är äldst. Det nya barnet kommer kunna ärva kläder av sina syskon. Ja även om det blir en tjej så kan jag sätta på henne en blå overoll eller svarta stövlar :)

Vi har bott i hus i ca 4,5 år, innan bodde vi i lägenhet.

Annelie

22 januari 2011 17:31

varför har du lösenordsskyddade inlägg? kan du inte ta bort det? :)
är nyfiken på vad som är så hemligt i dina dolda inlägg, haha, för att vara helt ärlig asså.

Emily Hallgren

22 januari 2011 20:20

Ja du.. det är lite som sker i mitt liv just nu som jag inte tycker alla behöver veta, men det är ändå skönt att kunna skriva av sig så mina närmsta vänner kan läsa :) Kommer inte ta bort det, sorry.